Fröklängeriet i Vara

Genom att värma kottar från barrträd kan man utvinna fröna och på så sätt snabbare få tillgång till fler plantor. Ett av få bevarade sådana fröklängerier är beläget i utkanten av Vara tätort. Det uppfördes 1922 – 23 och var i drift till ca 1975.

I början av 1920-talet köpte Johannes Elander från Tengene några tunnland jord i Håkan Månsgården i Vara. Den nya fastigheten kallade han Skogsdal. Strax började han uppföra en anläggning för att utvinna frön ur kottar från barrträd. Under 1800-talet hade värdet av skogsvård uppmärksammats av allt fler, och man började plantera skog, där tidigare kor, får och getter hade hållit nere återväxten i ursprungligen skogbeväxta marker. Efterfrågan på gran- och tallplantor ökade. För att tillgodose denna efterfrågan började man utvinna frön ur gran- och tallkottar, som sedan drevs upp till plantor lämpliga att plantera.

Det var en del av denna efterfrågan som Elander ville täcka. För det ändamålet byggde han en två och en halv vånings byggnad med utrustning för att utvinna frön – ett fröklängeri. Den ständigt närvarande västgötahumorn hade sitt eget namn på verksamheten: Kôttekläckeri.

Klängningsprocessen gick till så att kottarna lades i lådor med glest nät i botten. Dessa placerades ovanpå varandra i sammanlagt åtta torkskåp eller ugnar. Längst ner i varje torkskåp fanns ytterligare en låda med mycket tätare nät, som fångade upp de frön som under uppvärmningen ramlade ur kottarna. Sedan kottarna värmts upp fuktades de och värmdes på nytt. Klängningen tog upp till fyra dygn. När den var klar kördes kottarna genom en roterande triör (slags rensmaskin), varvid kvarvarande frön föll ur och sorterades bort. Till sist rensades fröna från smuts och skräp i en annan rensmaskin, varefter de var färdiga för leverans. Som exempel kan nämnas att 1972 fick man 40 000 kr för en 40 kilos säck med tallfrön av god kvalitet. Kottarna användes sedan som bränsle för att värma upp lokalerna.

Johannes Elanders söner Bertil och Gunnar fortsatte verksamheten. I dag står huset med maskiner kvar som ett minnesmärke över en svunnen epok i svensk småskalig industrihistoria.

 Bengt Fåglefelt